Ungarna har tjatat om hund, marsvin, hamster, kanin, katt, fiskar, undulater....listan är låååång. Vi har haft katt innan och vet hur mysigt och rogivande det kan vara. Så efter några mäjl med katthemmet smög jag och kärleken iväg medans ungarna spelade wow. Hihihihi, jättebusigt! Några veckor senare så tog vi hem en liten ny familjemedlem som nu är allas gullunge. Vi var lite nervösa för hon är 2 år och man vet aldrig var de har upplevt och vilket kynne de har. Vi som har ett barn som är lite yvigare än andra ställde kravet att det måste vara en katt som klarar stoj, bråk, skrik och lite till. Och det har vi fått med råge. Inget berör henne. Händer något som skulle kunna vara störande tittar hon bara och sen är det inget mer med det.
Hittills har vi hållt henne inne för att hon skall bli bekväm hos oss och veta var hennes hem är. Men i måndags öppnade vi dörren och lät henne gå ut. Nu har hon varit ute på äventyr i tre dagar. Hon stormtrivs.
Ikväll när jag kom hem från jobbet så ville hon ut. Jag tänkte varför inte....hm....dumt gjort! Katten försvann och det mörknade och jag, kärleken och ungarna gick här och ropade och längtade efter sötisen. Efter halv tio ser jag en annan katt utanför titta väldigt mycket åt ett håll...aha....jajemän, där var hon....så nu kan ungarna och vi somna gott ikväll utan att undra var hon är. Slutet gott, allting gott!
 |
| - Jag lovar att komma hem nästa gång ni ropar.....förlåt! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar