Tre dagar in på höstterminen.....

Varje kväll försöker jag prata med honom om hur han har haft det i skolan.     - Bra, mamma. Han berättar en del som hänt och vad han har gjort. Men mycket lite av den informationen vi fick idag ifrån skolan stämmer överens med det han har berättat. Vi får veta att han redan hunnit få flera utbrott. Han har sparkat en klasskompis och han inte vill göra det han själv bestämt att han skall göra. Trots, trots, trots.

Ikväll här hemma får han ett stort utbrott för han inte skall äta upp sin mat. Han skriker, gråter, svär och skäller i en timme. Vi ger oss inte och det slutar med att han äter upp sin mat på 5 minuter. Nu sitter han glad vid datorn. Ibland avvundas jag honom att han bara kan släppa det som hänt och gå vidare. Jag sitter här och känner mig apatisk. Tankarna snurrar över vad som händer. Här hemma styr jag och mannen men i skolans värld är vi maktlösa. Man kan prata med sonen om vad som är rätt och riktigt. Han håller med. Han ångrar sig men vad man än gör så förändras det inte.

Positivt är att han snart bytar till sin resursskola. Tack, gode gud. Jag orkar inte med en till termin med bara skit!

Förberedelser

Vi förbereder oss för en ny termin och nya utmaningar. De senaste dagarna har det grovstädats i barnens rum. Allt är nu på sin plats och kläderna är tvättade och hänger i garderoben för att kunna användas. Jag pratar lite då och då om skolan med barnen för att avdramatisera att skolan startar imorgon. Försöker förbereda sonen om vad som händer de kommande veckorna. Svårt. Han längtar inte till skolan men han saknar sin lärarinna som han snart får lämna. - Hon kan ju följa med mig till den nya skolan, mamma. Ja, hon är omtyckt. Hon är en av dem som har hjälpt oss fram och fått oss att förstå att våran son inte är ouppfostrad och extra jobbig i skolan för att vi inte har kärlek eller regler här hemma utan för att våran son har adhd.

Efter flera år av kämpande här hemma med bråk och inrutad vardag förstod vi till slut att det inte är normalt. Vi hade inte bara en envis pojke med mycket ilska. Utan en kille med särskilda behov. Till slut orkade vi inte mer, vi gick på sparlåga. Undvek allt som kunde starta en negativ reaktion. Idag har vi ny kunskap, förståelse och kraft. Vi har fått en bekräftelse på att det inte alltid räcker med kärlek och regler att uppfostra alla barn.

Idag går tankarna åt att titta bakåt och att känna tacksamhet. Imorgon startar en ny termin och nya utmaningar ligger framför oss.

Lärartäthet = positivt

Idag har vi fått mer information om sonens nya skola. Allt verkar riktigt bra. Nu ser vi fram emot att få komma dit och besök dem. Att få titta runt lite och känna oss för. Nu håller vi tummarna och allt annat på att det blir bra.

Skolan börjar på måndag och sonen skall gå i sin "vanliga" skola i 3-4 veckor och sedan lämnas över till sin nya skola. En skola med 2 lärare och en fritidspedagog som har hand om 6 elever. Lärartäthet! Precis som det skall vara. Att en lärare med en fritidspedagog skall ta hand om en full klass, vilket jag tror kan innebära allt från 15-25 ungar, är inte rättvist mot varken mot barnen eller läraren. Nej, det behöver ske en utveckling i skolan värld. Ge lärarna kunskap, status och back-up så att de kan känna sig stolta över vad de gör och så att de kan ge mina och dina barn en chans till en lärande utbildning! Jag vet att det finns många förnuftiga lärare som vill göra sitt jobb, ge dem chansen att visa det genom att få fler kollegor.

Tack!

Ibland när jag tittar in på min egen blogg kan jag undra vem det här är? Jag vet ju vem det är och jag kan garantera att jag kan återberätta allt som står här men känslan kan ibland överrumpla mig och jag undrar vem är det som lever i den här världen. Och ibland känner jag mig så bunden och hemma i min blogg att det är en värld som ger mig kärlek, förståelse och känslan av att få prata av mig. Jag vet inte om du förstår vad jag menar men det är så jag känner. Jag är både förvånad och stolt över mig själv att jag kommit så här långt. När jag startade bloggen hade jag ingen anning om vad det skulle utbringa. Och jag kommer ihåg att när jag skulle skriva mitt första blogginlägg, att jag inte kom på någonting. Snopet, jag som hade så mycket att säga.


Jag är inte bara stolt över mig själv utan också över er som läser den. Idag vill jag passa på att tacka Er alla som orkar och vill besöka min gnäll-, kärleks- och orosblogg.


  

tAcK oCh kRam FrÅn MiG tIll DIg

vI SeS  :O)



  

En dag i taget: ADHD/DAMP

Idag tittade jag på filmen om Albin, som inte är som andra. Albin får raseriutbrott och skolan är jobbig. Man har problem hemma och livet är inte som det skall vara. Man får framförallt följa föräldrarna och mamma Karins kamp om förståelse och att få rätt hjälp för sin son.

Jag är rörd. Gud, vad man känner igen sig. Både om alla möten med skolan och hur andra runt omkring inte riktigt vill och kan förstå. Många tårar blev det. Rekommenderas!

Den finns att införskaffa på SVTs butik, tryck på länken HÄR

Ett klipp är bra men.....

Sonen har fått ett nytt nyck sedan tidigt i våras. Han skall inte klippa sig. Han säger att de andra barnen retar honom i skolan för att han har för kort hår. - De skrattar, mamma och det är inte roligt.

Så innan sommarlovet fick vi lov mot viss mutning att klippa topparna, för han såg helt enkelt ovårdad ut. Han vill ha långt hår men vi ser inte riktigt att han har det. Att borsta håret morgon och kväll kan bli strider anser jag och mannen.

Förra fredagen när jag kommer hem från jobbet är mannen ute och jobbar på huset. När jag går in ropar sonen att jag skall komma. Han har då klippt sin egen lugg. Ni får ursäkta men det så förskräckligt ut. Jag säger till honom att det inte var snyggt. Men han tycker det.- Men vännen, det ser så tråkigt ut att nu måste du klippa hela håret. - Nej, det tänker jag inte. Allt slutar med en mutning. Och genom att jag jobbade på lördagen så fick mannen ställa om sina planer och åka och klippa barnen. Idag är sonen kortklippt, vilket han grämer sig för. För han skulle ju bara klippa luggen.

Funderar på vad som händer framöver....

Inget är förutsägbart när man har en son med adhd. Man vet inte vad som väntar framöver. Man skulle vilja ha ett recept på en lösning för att slippa all oro. Alla dessa timmar man lägger på att grubbla om vad som händer och vad som väntas i framtiden. Vissa dagar går bra, andra dagar snurrar tankarna och man har svårt att koncentrera sig på dagens händelser. Ibland är jag trött på mig själv och blir sur och irriterad av att jag inte kan släppa det.

Tänk på något annat, säger jag till mig själv. Allt löser sig bara du engagerar dig och ger det du orkar. Att du älskar och blir älskad. Var dig själv och lita på de som står dig närmast. Det kommer alltid uppförsbackar, men ge inte upp för när du väl kommer till krönet kommer en nerförsbacke. Och då får du ny energi att fortsätta. Och du, glöm inte att tänka på dig själv ibland. Det är viktigt även om det känns omöjligt just nu. Ta steget närmare dig själv och slut ögonen. Känn efter, du är på väg!

Välkommen till en ny layout!

Har ni märkt att många företagsmärken i livsmedelhandeln ändrar förpackningarnas utseende då och då. Varför? Kan det vara för att sälja mer. Så att slutkunden känner att de får någonting nytt? Eller är det något annat?

Plötsligt en dag när man handlar hittar man exempelvis inte sitt vanliga te eller sin yoghurt. Man letar och letar. Jag som tittar efter bilder när jag handlar och inte läser på hyllplanen, blir irriterad och kanske tar något annat. Men är det någon produkt som jag måste eller verkligen vill ha så får jag allt börja läsa. För mig irriterande. För andra kanske uppfriskande.


Så nu stjäl jag konceptet och förnyar min layout. Samma innehåll i fräschare förpackning.

Ibland måste man få känna lite först

Idag tog jag o ungarna en cykeltur till stadens nya skateboardbana. Den är fantastiskt fin. Många ungar som åker både skateboard, inlines o sparkcykel. Så härligt att se. De flyttar sig när någon kommer åkande och är så koncentrerade på vad de gör. Alla kämpar och har roligt. Jag njuter när man ser både yngre och äldre ungar "umgås" på ett så här bra sätt som idag.

Det slutade med att båda blev sugna så vi cyklade hem, hämtade grejorna som behövdes o sedan tog vi bilen dit för att nu skulle här åkas....

Det som sonen kan göra själv förutom att sitta vid dator, tv, lego, kicka fotboll o åka skateboard. Allt annat är ointressant eller för jobbigt. Så idag tog vi oss till banan som vi har pratat om. Dottern med inlines o sonen på skateboard. Det var inte många tjejer där. Två stycken i början sedan bara dottern. Men det berörde inte henne även om hon själv tänkt på det. Men det fanns ingen snygg kille där enligt henne.

Sonen tar sin skateboard, går ut i centrum av banan o står där, tittar och insuper stämningen. Han åker lite, stannar igen o tittar. Han åker inte mycket och jag märker att han inte egentligen har tid att göra det. Det finns säkert 30 ungar till här o det det händer saker hela tiden. Han klarar det jättebra. Frågar honom om han tycker det är jobbigt. Nej, var svaret. Men när vi kom hem märkte jag att han behövde vila en liten stund.

Förr i tiden hade jag nog varit på honom att åka lite mer och att försöka lite mer. Men idag ser jag tecken som jag förstår. Det tar lite längre tid bara. Och har sonen roligt så är jag nöjd.

Jag hatar att gå och lägga mig men älskar att sova....

Jag har periodvis väldigt svårt att sova. Kan inte somna eller så vaknar jag efter 2-3 h och är hur pigg som helst. Just då, mitt i natten när allt är tyst kan jag lösa alla problem. Allt är kristallklart. Magiskt. På dagen är jag totalt slut, känner mig svullen och hjärnan har ersatts med en sirapliknande massa. Inget funkar. Även om jag går och lägger mig i tid eller tidigare för att jag vet att jag behöver sova för att fixa nästa dag så funkar det inte.

Ett av problemen som gör att jag ibland inte kan somna är att det kliar på hela kroppen och jag får nässelutslag. Jag kokar inombords, huden är rödprickig men iskall. Det är som att ligga i en myrstack. Täcket är som ett slippapper. Jag har sökt hjälp hos allmänläkaren ett antal ggr och fått olika svar. Du har för torr hud, här har du en kräm som hjälper. Nej, men du har nässelutslag det är nog något som du inte tål. Ta den här antihistamintabletten. Sista budet är att det är psykologiskt. Du måste stressa av. Här får du lite insomningstabletter. Vissa har funkat, andra inte.

Jag har prövat spikmatta, läsa bok, lyssna på bok, lyssna på lugn musik, fysisk aktivitet, olika KBT-övningar, kamomillte. Kallt och tyst i rummet är det bra men jag somnar inte. De är inte heller så att jag ligger och funderar över jobbiga saker. Nej, inget funkar och jag är sååååååååå TRÖTT på det.......SVÄRORD.........

Till slut när man inte sovit ordentligt på några nätter är man nästan rädd för att gå att lägga sig....och det känns totalt meningslöst för jag kommer ju ändå inte att somna. Jag avvundas min make som lägger huvudet på kudden och sen efter några minuter somnar han. Jätteskönt för honom men för väldigt frustrerande för mig. Som du säkert förstår har jag prövat det mesta och efter alla år som jag bråkats med det här har nu ideérn tagit slut.  

Jag undrar hur andra gör för att somna skönt. Eller kanske du är som mig som ligger där i mörkret och försöker somna och tänker på att bara jag somnar innan klockan... så jag orkar med imorgon.........






Där satt den!

I går natt sov jag ca 5 h så snart svimmar jag. Men innan jag släcker sänglampan så vill jag berätta att vi har fått ett positivt besked gällande sonens ansökan. Jabadabadoooo! Innan allt går i lås skall jag, mannen o sonen träffa skolans rektor. Må nu allt bara klaffa!

Hm.....väntar vi förgäves?

Ja, vad skall man säga. Vi har fortfarande inte hört ett ord från skolan angående ansökan om resursskola för sonen. Så idag har jag skrivit ett mäjl till berörd rektor. Vi får se om vi får ett svar.

Ibland är allt värt det.

Dottern och sonen pysslar ihop. På kvällen kommer sonen med en lapp till mig. Säger att den är till både mig och pappa. Jag öppnar och där står det:

TiLL MaMMa och PaPPa NI ÄR BÄST
TAK FÖR aTT ni har hjelPt mej MeD ADHD

Jag grät då och jag gråter nu för att jag förstår att han förstår att vi finns här för honom.

Semestertorka på bloggsidan

Ursäkta min dåliga bloggning på sista tiden. Har liksom inte viljat och inte orkat. Har koncentrerat mig på lite annat.