Tre dagar in på höstterminen.....

Varje kväll försöker jag prata med honom om hur han har haft det i skolan.     - Bra, mamma. Han berättar en del som hänt och vad han har gjort. Men mycket lite av den informationen vi fick idag ifrån skolan stämmer överens med det han har berättat. Vi får veta att han redan hunnit få flera utbrott. Han har sparkat en klasskompis och han inte vill göra det han själv bestämt att han skall göra. Trots, trots, trots.

Ikväll här hemma får han ett stort utbrott för han inte skall äta upp sin mat. Han skriker, gråter, svär och skäller i en timme. Vi ger oss inte och det slutar med att han äter upp sin mat på 5 minuter. Nu sitter han glad vid datorn. Ibland avvundas jag honom att han bara kan släppa det som hänt och gå vidare. Jag sitter här och känner mig apatisk. Tankarna snurrar över vad som händer. Här hemma styr jag och mannen men i skolans värld är vi maktlösa. Man kan prata med sonen om vad som är rätt och riktigt. Han håller med. Han ångrar sig men vad man än gör så förändras det inte.

Positivt är att han snart bytar till sin resursskola. Tack, gode gud. Jag orkar inte med en till termin med bara skit!