Det är inget ovanligt att när man handlar i en livsmedelsbutik att det finns minst ett barn som låter mer än andra barn. Det skriker och gråter hejdlöst. Mamma och pappa är dummast i världen. Gud, vad jag lider med dom. Jag skulle vilja gå fram och bara visa mitt stöd. Kom igen, bra kämpat! Men samtidigt vill man inte trampa någon på tårna. Har funderat på hur man skulle säga och göra. Hur skulle jag vilja bli bemött i en sådan situation av andra föräldrar som vill visa att de förstår?
Personligen känner jag igen detta väldigt väl. Det handlar inte om att mina barn är ouppfostrade. Det handlar om mycket annat. Vi har ett antal gånger fått gå ut ifrån olika livsmedelsbutiker, leksaksaffärer osv för att han inte har orkat. Ett annat senario kan var att när man har egna pengar. Att välja något att köpa kan vara svårt, även om man har förberett honom. Speciellt om man vill ha den där andra leksaken som är mycket dyrare och som han inte har råd med.
Så alla ni surkärringar och tråkgubbar som stirrar på det barnet och föräldrarna, tänk efter en extra gång. För dessa föräldrar är föräldrar som orkar säga nej. De är modiga och vill lära sitt barn något även om det är jobbigt.
Och alla ni modiga föräldrar med tuffare barn, det finns de som förstår när det är jobbigt! Även om vi inte alltid vågar visa det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar