Idag hade vi mötet med skolan. De försöker få oss att förstå. Det är mycket trots. De säger att de måste få veta vad de jobbar med. Idag vet de inte. Ingenting funkar. Han gör ingenting i skolan idag. De försöker få honom att följa med i skolarbetet men han vill inte. Han gör motstånd för allt som har med krav att göra. Idag når han tvåans mål. Men de är oroliga för honom. Precis som vi.
Vi pratar om att skolan är till för alla men att alla passar inte in i den strukturarade skolmiljön. Våran son har det jobbigt och kompisarna stör. Han stör och passar inte in. Han passar inte in i mallen. De vet och vi vet. Tack! De förstår. De vill hjälpa. De försöker på ett vänligt sätt säga att de tror att hans adhd inte bara är adhd. Vi tror också som dom. De vill veta om vi verkligen förstår hur han har det. Jo, det är klart men vad kan man göra. Vad kan vi hjälpa med. Våran ork och kreativitet börjar ta slut. Något måste hända annars kommer han inte utvecklas som de andra skolbarnen. Vi försöker alla att komma med ideer.
Genom att sonen nu måste ta blodtryck, mätas och vägas oftare än innan så har vi godkänt att våran sons sjuksköterska på bup får prata med hans skolsköterska. De pratar. De har inte samma bild av våran son. Vi förstår varför. Vi förklarar. När han fick diagnosen kombinerad adhd med autistiska drag så sa sonens läkare att vi tar först hand om hans adhd och sedan ser vi vad som händer. Det är nämligen inte ovanligt att barn med adhd visar tecken för autism men att detta "försvinner" när medicineringen har påbörjats. Vi börjar medicineringen och allt funkar jättebra. Vi och han njuter av att allt plötsligt funkar. Och genom att det nu är lugnare och han mår bra väntar vi inte på att bup går vidare och "undersöker" hans autistiska drag. Sedan går det snett. Innan sportlovet märker både vi och skolan att det inte funkar igen. Under tiden får jag veta på omvägar att min sons läkare på bup har slutat. Sedan kommer hjärtklappningarna och vi drar ner medicineringen. Och på den vägen är det.
De säger idag på skolmötet att det är väldigt ovanligt att man har en "ren adhd". Vi både vet och håller med.
De säger att de har informerat bup att de tycker att de skall göra en ny utredning på våran son. Vi kan inte annat än samtycka. Han funkar inte och han mår inte bra.
Jag känner trygghet i min sons lärarinna, speciallärare och skolsköterska. Skönt att de vågar säga till. Att de vågar ta upp det med oss. Och jag vill tacka dom för att de förstår att alla barn inte passar in i den svenska skolans struktur. Att man måste ge sonen egna mål och verktyg för att han skall funka.
Från mitt hjärta, Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar