.......berättade för en vännina hur han rullar i magen, sparkar o för ett himla liv! Han är vårat andra barn så jag hade något att jämföra med. Vänninan sa att du kan vara lugn, det fortsätter när det kommer ut också. Vi skrattade och samtalet fortsatte. Men ack så rätt hon hade. När han t ex skulle lära sig och äta fast föda så fick vi inte mata honom. Det skulle han banne med göra själv. Och en praktisk kvinna som jag är, löste jag detta genom att klä in allt som kunde kläs in och sedan fick han äta själv. Idag spiller han sällan för att han inte kan däremot spiller han för att han är okoncentrerad och inte sitter still. När han skulle ställa sig på alla fyra var han så förbannad pga att han inte klarade av det. Maken till arg baby ....urgulligt tyckte vi men idag vet vi varför....
Våran son är en arg son. De mest jobbiga dagarna är han alltid otrevlig o sur. Då ser man honom sällan le eller skratta. Jo, han kan i och för sig skratta till, men då handlar det om att han är skadeglad och det är ingen riktig glädje, enligt mig. Han förstår inte skillnaden. Det har han aldrig gjort. Att en sån underbar kille kan ha så mycket ilska i sig. Det gör ont när jag tänker på det.
Genom åren så har han varit i slagsmål, fått utbrott, blivit förbannad, vägrar lyda osv. Jag och min man har alltid uppfattat honom som en envis pojke som är lite yvigare än andra. Inte att han har någon fuktionsnedsättning. Men tecknen finns där även om det är för mig svårt att acceptera det.
Allt har accelererat och åren har gått. Jag och maken har hjälpts åt hela vägen och vi har blivit kungar på att sopa framför honom och vi ser direkt om något är på gång. Missförstå inte - vi är inga curlingföräldrar och kommer aldrig bli. Om vi inte hade varit benhårda hade han idag styrt hela familjen. Det är tur i oturen att både jag och min make är envisna som åsnor. Hm...undra varför våra barn är så envisna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar