Samtidigt som allt går bra ligger en nervös anda över det. Jag vågar inte ännu se allt positivt. Är rädd för besvikelsen. Flera gånger under åren som gått har jag känt att nu har vi hittat rätt väg och sedan har vi åkt rakt ner till noll igen. Men idag vågar jag hoppas lite mer än igår......
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Är det du, är det du, allra käraste barn
Är det du, är det du, allra käraste barn
som har kommit till sist ändå.
Om du kan begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappt tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.
Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå.
Dikten är skriven av Harriet Löwenhjelm
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
HÅller med dig om det du säger om den vanliga skolan. Det är usla vad gäller omhändertagandet om barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Och det som gör dem ännu sämre på det är att de aldrig lyssnar på en som förälder, för om de gjort det hade åtminstone en del problem kunnat fixas.
SvaraRaderaHärligt med framsteg! Jag förstår att du är både glad och stolt. Den där katastrofberedskapen minskar med tiden, men för mej tog det säkert något år att fatta att det värsta var över. Hoppas ni får en fin advent och jul, utan alltför mycket stress.
SvaraRaderaEtt steg i taget...... men ibland blir det till o med ett litet skutt av glädje....
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaHärligt att det fungerar bra för honom i den nya skolan.
Vad är det för skola, är det en skola för barn med Adhd/ autism?
Min kille går som du säkert vet i vanlig klass, och jag håller helt med dig om att kunskapen om dessa barn är alldeles för dålig och att jag som mamma och lärare (snart) håller på att kämpa och klaga på skolan för att han ska få de resurser han behöver och SKA få. Alltid ska man kämpa.
Har funderat på dessa specialskolorna, det kanske inte skulle vara så dumt?
KRAM
Hej Carolina.
SvaraRaderaUrsäkta att jag inte svarat snabbare på ditt inlägg.
När vi ansökte om platsen till resursskolan fanns det olika delar att söka till. Här i vår kommun delar man upp det i sociala- och emotionella besvär, autism, svårigheter med tal och språk. Vi tog den första. Vår son är inte som i sin egen ålder utan är mer som en sexåring i många fall. Som skolan sa så är han fortfarande i sandlåde-åldern. Vilket jag oxå håller med.
Det var skolan som tog upp att det fanns resursskola för barn som behöver extra hjälp. Och vi sökte med hjälp av sonens dåvarande rektor. Något som bör vetas att man ibland kan tro att det är en sorts särskola, vilket det inte är och de säger sig följa vanlig skolans studiegång.
Ja, det känns riktigt bra och vi känner att det är precis som allt börjat funka.
Jag har googlat en hel del på resursskola innan förslaget kom och sedan också efteråt. Står dock inte så mycket men lite information fick jag. Sen kan det säkert skilja sig mellan kommuner.
Sonens klass har 5 elever, men har plats för 6 stycken. De har 2 lärare och en fritidspedagog.
Tänk vilken resurs du blir för skolvärlden när du blir färdig.
Har du fler frågor så ställ dem, så skall jag svara så mycket jag kan......Ta hand om dig!