Vart tog alla timmarna vägen............

......................och vi som skulle göra så mycket tillsammans. Idag har jag och mannen pratat ihop oss om hur vi skall gå vidare med huset. Men vi inser båda att vi inte har gjort så mycket själva de senaste åren. Det sista stora jobbet var nog att vi satte in garderober i väggen till ungarna för att de skulle få lite mer plats i deras rum. Detta var sommaren 2007. Därefter har vi hyrt in hjälp. Vi har inte orkat med allt och vi måste idag inse att det tar några år ytterligare innan vi kan fortsätta i den takt vi hade innan allt "eskalerade".

Idag orkar vi inte med att lägga tio timmar per helg med renovering. För när man skall "överleva" läxor, umgås, städ, trädgård....ni fattar...så är det bara det man hinner. Vi började på ett projekt i höstas, Uterum uppryckning, och vi har planerat att det skulle vara klart innan midsommar i år men vi inser båda att vi får ta det ett steg i taget och får vara nöjda med det.

Det senaste året har jag knappt umgåtts med någon. När man har jobbat hela dagen och kommer sedan hem till kvällsrutiner osv. så är det skönt att det bara är tyst när ungarna väl är i säng.

Genom att man hela tiden är ute efter lugn och ro så blir man inte direkt social och utåtriktad, vilket innebär att det har tystnat i både telefonen och i inkorgen. Men det gör inget. Tids nog har vi tid med bekanta igen. Men några pärlor har jag/vi kvar som förstår att just nu är det lite för mycket för oss som familj. Tack, för förståelsen. Det gör mig tårögd och mjuk i hjärtat.