Och så står vi här i ingemansland.

Våran son äter Concerta sedan november 2010. Under hela tiden har han inte haft någon matlust förutom på kvällstid. Idag får han ett extra mål mat innan han går och lägger sig. Han har alltid somnat på kvällen på typ 2 minuter och sedan sovit hela natten. Idag somnar han sent. Ligger i sin säng och läser, lyssnar på mp3 osv. Han sköter detta jättebra. Och även om han somnar senare än han borde är han pigg på morgonen.

När vi höjde dosen för några veckor sedan till 54 mg har han fått hjärtklappningar. Flera gånger om dagen. Bup informerades och vi fick gå till vårdcentralen för undersökning och kommer nu få träffa en barnläkare med specialinriktning på barnhjärtan. Efter jag pratar med henne så säger hon strängt till att ni måste gå ner i dos pga att han har så många tillfällen med hjärtklappningar. Hon säger att hon vet att hon gör ett övertramp och ger sig in på Bups område. Senare under dagen pratar min man med Bup. Min sons läkare på Bup rådfrågas och vi får svaret - Nej, ni skall absolut inte gå ner i dos....Ja, då står vi här mitt emellan och vet inte hur vi skall fortgå. Vi diskuterar jag och min make. Känns fel att ligga kvar på dosen. Tänk om han far illa. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om något händer. Så vi tar ett beslut - vi går ner till 36 mg.

Han kommer att få en undersökning längre fram på hjärtbarnkliniken. Inte nu, de har för mycket att göra. Jag förstår men en panik byggs upp inom mig.