Allt går som det skall.

Sonen tycker fortfarande att nya skolan är bra men det finns vissa bitar som han kämpar med. Det har skett några slagsmål och en dag stack han ifrån pga att han blev arg. Men genom att personalen vet hur man tar hand om olika situationer gällande vår son, så löste det sig på ett bra sätt.

Känns skönt och tryggt att ha sonen i en skola med kompetent personal. Man känner att de vet vad de gör. De ställer krav men inom de gränser som gäller just för honom. En stor tyngd från familjens ryggsäck är borta. Och man känner att nu kan vi hinna ikapp livet. Idag ser jag fram emot att fika och umgås med barnen utan att större bråk uppstår.

Dottern har fått Vital, ett hjälpmedel, på sin dator så hon nu kan till stor del göra läxan själv. Min och mannens kvällar har blivit lättare. Innan hon fick bekräftat att hon hade dyslexi hade vi konstant uppförsbacke. Det enda som funkade normalt var matematiken som hon har väldigt lätt för, men när lästalen kom in i bilden blev det mycket svårare. Men nu får hon hjälp i skolan och här hemma så hon känner att hon inte glöms bort.

Vi går mot jul, en tid som innebär för mig att man får umgås med de människor som finns i ens hjärta. De finns personer som inte längre finns ibland oss och de kommer att vara saknade. Men även om de inte sitter vid det dukade julbordet och får uppleva den härliga julstämningen, så vet jag att de finns i vår närhet och kan känna värmen som finns ibland oss.