söndag 27 november 2011

Jag lever inte i svart och vitt.


Jag lever inte i svart och vitt.

Stigen som jag vandrar längs är inte vår utan min.
Och inga enkla steg tas. Min kraft sinar.

Min värld är grå. Och alla skepnader från förr är kvar.
Lämna mig ifred. Jag tar slut.

Kan inte skilja på svart och vitt.
På kärlek och hat. Stigen framåt är diffus.

Låt mig få älska, låt mig få vandra i harmoni.
Lämna mig ifred. Jag tar slut.

Omfamna mig, älska mig så att jag orka lyfta.
Du behöver inte säga något, jag vet vad du menar.
Lämna mig inte ifred. Bara älska mig för den jag är.

Dikten är skriven av Bokstavsmorsan


* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *


Bilden är tagen av Bokstavsmorsan

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *


2 kommentarer:

  1. Mycket talande dikt! Jag känner igen mig. Skickar dig en värmande cyberkram!

    SvaraRadera
  2. Tack för kramen. Man har en ryggsäck att bära m både gammalt o nytt. Gäller att hålla huvudet högt :)

    SvaraRadera