När han var yngre åt han mer eller mindre allt. Han har också alltid ätit mycket. Fulla portioner. Ibland mer än vuxna. Men ju äldre han blivit ju kinkigare har han blivit med maten. (Han äter också mycket mindre idag men detta är något som har med Concertan han tar). Vi har idag problem med att bjuda på något nytt. Vi vill att våra barn alltid skall smaka på det som bjuds. När man kommer in i köket och det serveras mat skall man inte säga direkt, utan att veta om vad det är - Det gillar inte jag. Eller - Det äter inte jag.
I den nya skolan har de samma inställning som oss. Genom detta har sonen nu blivit bättre på att smaka utan att det måste tjatas. Det har till och med hänt ett par gånger att han tagit själv.
Sensmoralen: Även ett litet framsteg, är ett steg framåt.
Mina söner åt precis allt när de var så men slutade med det någonstans i 3-4-årsåldern, och nu är de fortfarande extremt begränsade i vad de äter. Det är nog oftast så med bokstavsbarn. Kram!
SvaraRaderaJa, det är tryggt att äta samma sak. Förändringar kan vara svårt. Man får välja sina fighter... Viktigare att de äter men vi vuxna tycker det är så tjatigt o man orkar inte göra flera menyer till middagen. Man får stå ut o passa på att äta "vuxenmat" när vi kan :)
SvaraRaderaAtt han äter sämre har med medicinen att göra. Vår son slutade nästan äta när han fick den, men nu är det ok igen. Nu äter han lite, men iaf nåt :-)
SvaraRaderaMen visst är det lite jobbigt just nu. Så här i jultider är inget som det ska och våra fina barn blir oroliga och stressade. Tack o lov får sonen jobba en hel del extra och på jobbet är allt som vanligt oavsett dag. Där är han trygg och behöver inte tänka på julen.
Ha en fin julafton och ta hand om dej!