Periodare.....

Denna period har sonen lingonsylt till allt. Och då menar jag allt. Han älskar att ha det på korv och bröd med rostad lök till. Ja, ovanligt. Men han äter. Andra perioder har han bara senap till allt, nästa period kan det vara currryketchup eller bara vanlig ketchup. Så här har det varit länge. Han är helt och hållet nöjd med detta. Vet inte om detta har med adhd:en att göra eller bara att han är som han är.

När han var yngre åt han mer eller mindre allt. Han har också alltid ätit mycket. Fulla portioner. Ibland mer än vuxna. Men ju äldre han blivit ju kinkigare har han blivit med maten. (Han äter också mycket mindre idag men detta är något som har med Concertan han tar). Vi har idag problem med att bjuda på något nytt. Vi vill att våra barn alltid skall smaka på det som bjuds. När man kommer in i köket och det serveras mat skall man inte säga direkt, utan att veta om vad det är - Det gillar inte jag. Eller - Det äter inte jag.

I den nya skolan har de samma inställning som oss. Genom detta har sonen nu blivit bättre på att smaka utan att det måste tjatas. Det har till och med hänt ett par gånger att han tagit själv.

Sensmoralen: Även ett litet framsteg, är ett steg framåt.

Allt går som det skall.

Sonen tycker fortfarande att nya skolan är bra men det finns vissa bitar som han kämpar med. Det har skett några slagsmål och en dag stack han ifrån pga att han blev arg. Men genom att personalen vet hur man tar hand om olika situationer gällande vår son, så löste det sig på ett bra sätt.

Känns skönt och tryggt att ha sonen i en skola med kompetent personal. Man känner att de vet vad de gör. De ställer krav men inom de gränser som gäller just för honom. En stor tyngd från familjens ryggsäck är borta. Och man känner att nu kan vi hinna ikapp livet. Idag ser jag fram emot att fika och umgås med barnen utan att större bråk uppstår.

Dottern har fått Vital, ett hjälpmedel, på sin dator så hon nu kan till stor del göra läxan själv. Min och mannens kvällar har blivit lättare. Innan hon fick bekräftat att hon hade dyslexi hade vi konstant uppförsbacke. Det enda som funkade normalt var matematiken som hon har väldigt lätt för, men när lästalen kom in i bilden blev det mycket svårare. Men nu får hon hjälp i skolan och här hemma så hon känner att hon inte glöms bort.

Vi går mot jul, en tid som innebär för mig att man får umgås med de människor som finns i ens hjärta. De finns personer som inte längre finns ibland oss och de kommer att vara saknade. Men även om de inte sitter vid det dukade julbordet och får uppleva den härliga julstämningen, så vet jag att de finns i vår närhet och kan känna värmen som finns ibland oss.