Sista veckan innan sommarlovet.

Känns som att alla här hemma är på surhumör. Millimeterrättvisan har högsäsong. Ibland blir jag så trött på ungarna. De kan inte umgås en liten stund tillsammans med oss vi matbordet. Det gnälls och allt är orättvist. De gör miner och retas med varanndra. Och hur mycket man bedjar om lugn och en trevlig stund, ju mer ökar det. Jag blir tokig.

Just nu är det mycket som händer och jag förstår att de inte alltid orkar. Sonen har tre utflykter på en vecka. Jag förstår att han blir spänd. Idag var jag riktigt nervös när han och klassen skulle cykla ca 5 km, genom statskärnan, och sedan bada i en utomhuspool och sedan hem igen. Allt hade funkat bra. Puh.

Sista veckan innan skollovet börjar brukar alltid vara snurrigt, alla är trötta och vill få ett avslut. Så det är nog tyvärr att bara stå ut ett par dagar till. Men på fredag skall vi vuxna bjudas på skönsång och finklädda barn. Något som alltid gör den här mammans hjärta lite extra mjukt.