I onsdags morse skrev jag och mannen på ansökan om att sonen skall få gå i en resurs-skola. Vi tror att det kommer att bli bra. Han behöver verkligen få den hjälp som kan erbjudas hos dem. Jag tror också att vi här hemma kommer få det bättre. Och han kommer förhoppningsvis få en lugnare vardag. Häromdagen pratade vi med sonen angående det som planeras. Han blev vansinnig, grät och sprang iväg och låste in sig i badrummet. Till slut släppte han in mig och vi började prata.
Det blev en av de få gånger jag har fått en kontakt med honom, på riktigt när vi pratar om hans "problem". Normalt vägrar han prata om det eller så slinker han undan som en orm för att göra något annat. Han tyckte vi är dumma och han är rädd att förlora kontakten med sina kompisar. Det som är bra är, att han kommer gå i resurs-skolan ca 800 till 1400, sedan kommer man se till att han kommer till sin skola och avslutar dagen där på fritids. Efter han förstått detta så lugnade han sig. Han inser själv att det som nu har pågått inte är hållbart. I slutet säger han - Mamma, då behöver jag inte ta med mina hemlisar dit. (Det han menar är att han då kan börja om på nytt och det är ingen som vet något om det som hänt). Ni kan ju undra vem som grät när han gått ut.
Själva arbetsnämnden som bestämmer om han skall få en plats träffades igår och de skulle försöka ta upp hans ärende redan då. Annars kommer de ha möte nästa vecka och då kommer de i så fall ta upp hans ärende. Så om allt går bra så bör vi veta innan midsommarafton. Skall nog erkänna att jag tror det blir veckan efteråt.
Just nu är han ansträngande att vara med. Han blir snabbt arg för mycket och samtidigt lika snabbt glad. Upp och ner. Men om några dagar så tror jag det kan lugna sig lite. Han har haft tre utflykter och andra saker på skolan som inte är normalt. Så detta har tagit mycket kraft ifrån honom.
Just nu njuter familjen av att ungarnas sommarlov har börjat. Må vi få en härlig sommar med mycket kärlek och massor av härliga stunder ihop.
Du får vila i tanken om att det blir bättre...
SvaraRaderaTack! Ja, det är bara att följa med, göra det man kan o ta ett steg i taget.
SvaraRaderaDet låter ju somen toppenlösning. Hoppas att det blir som ni vill och att det blir bra så.
SvaraRaderaSkönt att kunna nå sina barn ibland, det är vardagslycka det.
KRam och jag ska hålla tummarna//Lena
Du vet att jag håller tummarna för er att ni får besked i veckan som komma skall. Kramiz
SvaraRadera