Efter stiltje o en lång väntan drar det igång

På onsdag börjar sonen på sin nya skola. Jag går i tankar om hur det skall gå. Är förberedd och samtidigt totalt oförberedd på vad som skall kunna komma. Jag som person vill ha kontroll på allt. Och har jag inte det så vill jag hitta lösningen som gör allt bättre. Så jag är riktigt nervös just nu. Har svårt att sova. Svårt att slappna av. Och så blir jag arg på mig själv för att jag inte kan ta det lugnare. Och jag vet ju att allt löser sig på något sätt. (Ett av mina mantran som snurrar konstant i mitt huvud när det är som jobbigast)

När han väl har vant sig vid de nya rutinerna så tror jag han kommer att må mycket bättre. Jag märker redan att han är spänd och även om jag anar en liten gnutta nyfikenhet så är jag inte riktigt säker på att detta kommer hjälpa honom i början. Vi har förberett honom i många veckor på vad som skall hända och han är idag helt inställd på att börja där men det betyder inte att han kommer klara det med glans. Men å andra sidan måste vi se ifrån hans sida. Hur han är och hur vi kan hjälpa honom. Men jag skall nog ärligt säga att jag och mannen är inställda på en jobbig period framöver. Det är en stor förändring för honom.