Tröstlösa dagar

Två veckor har gått sedan skolan startade. Känns längre än vad det egentligen är. Sonen och skolan är två motpoler. Det är utbrott, slagsmål och trots. Det är tufft både för honom och oss. Just nu tar det all vår energi. Det är skönt med helg för då vet vi att han inte är i skolan. Hemskt men sant! Just nu går all min energi åt att stötta sonen. Och dottern som också får sig en dänga ibland. Vad skall detta allt leda till?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Tröstlösa dagar

Tröstlösa dagar, när himlen är grå,

grå som ens själ och man känner sig så

innerligt ensam och mätt på att leva,

mätt på att skratta och ljuga och spela

känslor man aldrig förnummit och känt,

-tröstlösa dagar, som återvänt!

Tröstlösa dagar, vars slagor slå

sommarens blommor till halm och strå,

dimgråa timmar när ledan sitter

tung vid ens sida och dödens glitter

är i ens öga och lyser på allt

söndersmulad, klart och kallt....

Dikten är skriven av Nils Ferlin

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *