Tack!

Ibland när jag tittar in på min egen blogg kan jag undra vem det här är? Jag vet ju vem det är och jag kan garantera att jag kan återberätta allt som står här men känslan kan ibland överrumpla mig och jag undrar vem är det som lever i den här världen. Och ibland känner jag mig så bunden och hemma i min blogg att det är en värld som ger mig kärlek, förståelse och känslan av att få prata av mig. Jag vet inte om du förstår vad jag menar men det är så jag känner. Jag är både förvånad och stolt över mig själv att jag kommit så här långt. När jag startade bloggen hade jag ingen anning om vad det skulle utbringa. Och jag kommer ihåg att när jag skulle skriva mitt första blogginlägg, att jag inte kom på någonting. Snopet, jag som hade så mycket att säga.


Jag är inte bara stolt över mig själv utan också över er som läser den. Idag vill jag passa på att tacka Er alla som orkar och vill besöka min gnäll-, kärleks- och orosblogg.


  

tAcK oCh kRam FrÅn MiG tIll DIg

vI SeS  :O)