Ibland måste man få känna lite först

Idag tog jag o ungarna en cykeltur till stadens nya skateboardbana. Den är fantastiskt fin. Många ungar som åker både skateboard, inlines o sparkcykel. Så härligt att se. De flyttar sig när någon kommer åkande och är så koncentrerade på vad de gör. Alla kämpar och har roligt. Jag njuter när man ser både yngre och äldre ungar "umgås" på ett så här bra sätt som idag.

Det slutade med att båda blev sugna så vi cyklade hem, hämtade grejorna som behövdes o sedan tog vi bilen dit för att nu skulle här åkas....

Det som sonen kan göra själv förutom att sitta vid dator, tv, lego, kicka fotboll o åka skateboard. Allt annat är ointressant eller för jobbigt. Så idag tog vi oss till banan som vi har pratat om. Dottern med inlines o sonen på skateboard. Det var inte många tjejer där. Två stycken i början sedan bara dottern. Men det berörde inte henne även om hon själv tänkt på det. Men det fanns ingen snygg kille där enligt henne.

Sonen tar sin skateboard, går ut i centrum av banan o står där, tittar och insuper stämningen. Han åker lite, stannar igen o tittar. Han åker inte mycket och jag märker att han inte egentligen har tid att göra det. Det finns säkert 30 ungar till här o det det händer saker hela tiden. Han klarar det jättebra. Frågar honom om han tycker det är jobbigt. Nej, var svaret. Men när vi kom hem märkte jag att han behövde vila en liten stund.

Förr i tiden hade jag nog varit på honom att åka lite mer och att försöka lite mer. Men idag ser jag tecken som jag förstår. Det tar lite längre tid bara. Och har sonen roligt så är jag nöjd.