Semester?

Efter att snart ha haft semester i 2 veckor får jag nog tyvärr skriva att det känns som 2 dagar. Vet inte riktigt var all tid tar vägen. Känner inte mig lugn. Har svårt att koppla av. Men på fredag går mannen på semester och då är vi två som kan rodda här hemma.

Veckan innan semestern gick dottern och bröt handen. Hon fick handen gipsad så hon har fått vänta i två veckor på att få ta av det. Det har varit jättetråkigt för hon är ett vattendjur så jag har medvetet fått hålla oss ifrån stranden och vi har inte ställt upp poolen i trädgården. Men i måndags fyllde vi den och på tisdags morgon var det dottern som gick upp tidigt för här skulle det badas. Och jag kan lugnt säga att hon har nu badat sig igenom både tisdag och onsdag.

I min värld har man inte semester när man tar hand om två barn och varav den ena har adhd. Man känner sig som en "fångvaktare". Man kollar konstant att de inte hamnar i bråk med varandra och det är svårt att ge sig iväg själv bara för att handla. Dottern klarar av att vara själv. Men sonen gör det inte. Möjligtvis en liten stund om dottern också är hemma. Att åka till stan tillsammans för en fika eller ge sig ut till något jippo är ett big no no. Så man sitter här hemma och känner sig lite låst. Och man kan lugnt säga att man är rätt trött på ungarna framåt kvällen.

Sonen har slutat med Strattera. Vi tog bort det för både jag och mannen tyckte att han alltid var arg och den lilla flexibilitet han normalt har, har inte funnits. Normalt här hemma är han i grunden en glad kille. Men inte sen han börjat med Stratteran. Den senaste tiden har han o hela familjen bråkat mer än på hela året. Det är inte okej. Det tar all kraft ifrån en och man tappar tråden.

Efter han slutat med Strattera kom killen som aldrig kan vara stilla. Hans problem med att inte kunna släppa saker när man har ex sagt nej kom tillbaka. Idag ville han duscha efter han hade badat i poolen för att han frös. Full sol ute. - Nej, sätt dig i solen så blir du varm....osv....Han kunde inte släppa det. I ca 30 minuter gnällde han. Under tiden hann han kasta ett antal saker och skrika ett och annat fult ord. Sen bara så där kom han på att man kunde ligga på studsmattan för den var ju varm. Sen låg han där i ca 20 sekunder innan han var uppe och hoppade. Helt och hållet nöjd. Och jag, lite tröttare.....

På mycket länge så skrattade jag och ungarna flera gånger tillsammans igår och att höra både sonen och dottern kikna av skratt är underbart. Att slå mamma i Uno är visst jättekul, bara så att ni vet.